Hon Bor I En Kyrka in Staffan Hellstrand

Hon bor i en kyrka av röda gamla brädor
Jag tror hon sover djupt ner i ett valv
Hon går och städar i vackra gamla kläder
som hon har hittat i en krypta någonstans
Hur hon kom hit, det kan hon inte minnas
för alla hennes syner var
av eld och rök och stål
Och svarta skuggor hjälpte henne springa
För allting som hon gick på var som svart
och kallnat kol

Men hon kan minnas färgen på sitt täcke
när hennes mamma kysste henne godnatt
Och hon kan minnas mannen,
men inte vad han hette
Bara att färgen på hans skjorta var svart
Och hon kan minnas hans ögon, dom var precis
som hundars
Alla dom som brukade jaga dom små
tikarna på stan
Och hon kan minnas, men bara om hon
blundar
Alla vackra nya dofter i en vit och lövad sal

Men varifrån kom giftet, som föll från dina
händer
genom hennes tak och väggar, över hela
hennes säng
Och varifrån kom giftet som föll från dina
läppar
över hennes kalla armar, som ett svart
novemberregn
Och varifrån kom giftet från dina gråa ögon
som aldrig slutar blöda över hennes vita
golv
Och varifrån kom du, mannen från fabriken
som hittade sin dotter när klockorna slog
tolv

Hon bor i en kyrka av röda gamal brädor
Jag tror hon sover djupt ner i ett valv
Hon går och städar i vackra gamla kläder
som hon har hittat i en krypta någonstans
Hon minns hans ögon, dom var precis som
hundars
Alla dom som brukande jaga dom små
tikarna på stan
Och hon kan minnas, men bara om hon
blundar
Alla vackra nya dofter i en vit och lövad sal